ICSP:s konferens i Lissabon 3-6 december 2025

Framtidens delade föräldraskap: Lyssnat och lärt från ICSP-konferensen i Lissabon 3 – 6 december 2025.

En reserapport av Anna Örjebo och Carina Gustavsson

I december 2025 samlades 250 deltagare från världens alla hörn – däribland Brasilien, Pakistan, USA och stora delar av Europa – i ett vintrigt men stämningsfullt Lissabon. Anledningen var den sjunde internationella konferensen arrangerad av International Council on Shared Parenting (ICSP). Under fyra intensiva dagar stod ”Shared Parenting” i fokus, ett begrepp som internationellt ofta förkortas JPC (Joint Physical Custody) och som innefattar både juridiskt och fysiskt delat föräldraskap. ICSP är en förening som samlar forskare, jurister, praktiker och organisationer från olika länder. Deras uttalade fokus är barns bästa och barns rättigheter.

Det blev fyra intensiva dagar fyllda av globala perspektiv, vetenskapliga diskussioner och en hel del kulturella kontraster. Konferensen ägde rum i juridiska fakulteten vid Lissabons universitet. Miljön var pampig, men ouppvärmd och råkall, portugisisk vinter kan kräva varma kläder även inomhus. Under pauserna, då det bjöds på små, små koppar kaffe till goda bakverk, hann vi ibland värma oss ute i solen en stund. Konferensen skiljde sig på det praktiska planet markant från de Familjerättsdagar vi är vana vid hemma i Sverige. Eftersom föreläsarna talade många olika språk erbjöds man hörlurar med simultantolkning på engelska, vilket fungerade förvånansvärt bra. Tempot på konferensen var både snabbt och långsamt; de flesta föreläsningar och workshops var korta, mellan 20 och 40 minuter men programmet var försenat varje dag och programpunkter kunde falla bort helt utan förklaring. En av de programpunkter som föll bort var den ende svenske föreläsaren, demografen och forskaren Jani Turunen vid Södertörns högskola samt Stockholms universitet. Det visade sig att han aldrig tackat ja till att delta. Vi tog då saken i egna händer och kontaktade Jani via mail. Väl hemma i Sverige fick vi i januari möjligheten att träffa Jani personligen och höra om hans spännande forskning om bland annat växelvis boende. Fortsättning följer…

Konferensen präglades av stark konsensus kring att delat föräldraskap generellt är positivt för barn och bör ses som en rättighet. Tyngdpunkten låg på hur lagstiftning världen över kan utformas för att främja snarare än hindra barnets tillgång till båda sina föräldrar efter en separation.

Det ämne som tog absolut störst plats under konferensen var begreppet föräldraalienation. En betydande andel av föreläsningarna var helt eller delvis dedikerade till att analysera fenomenets natur, uttryck och förekomst. Det blev tydligt att det internationella samtalet ofta är mer polariserat än det vi tyckt oss uppfatta i den svenska debatten. Många föreläsare presenterade en stundtals svartvit bild av orsaken till vad man ansåg identifierats som föräldraalienation, med tydligt definierade roller av offer och förövare.

En central debatt handlade om huruvida föräldraalienation bör betraktas som en formell diagnos. Det finns krafter som verkar för att ge begreppet status som en diagnos med tillhörande lagstiftning, Samtidigt lyftes även den rapport som kom från FN 2025, vilken ifrågasätter föräldraalienation som en vetenskapligt underbyggd diagnos.

I diskussioner med internationella kollegor framförde vi ett annat perspektiv: att begreppet visserligen är viktigt att beakta, men att det riskerar att bli en för enkel förklaring på mycket komplexa situationer. Vi framförde att orsakerna till att ett barn tar avstånd från en förälder ofta behöver sökas på flera nivåer samtidigt – hos individen, i gruppen/familjen och på samhällsnivå.

Vid universitet på Malta finns numera världens enda masterutbildning om föräldraalienation, och studenter från den utbildningen deltog på ICSP konferensen.

Ett av de framåtblickande inslagen på konferensen handlade om hur Artificiell Intelligens (AI) kan komma att påverka familjerätt, juridik och terapeutiska metoder. Flera föreläsare visade hur tekniken redan idag kan användas för att upptäcka varningssignaler i kommunikationen mellan föräldrar.

Konceptet med en ”AI-medlare” presenterades som en tjänst där all skriftlig kommunikation, samt även samtal, skannas av. Systemet skannar efter specifika formuleringar eller tendenser som tyder på att en konflikt kan vara på väg att utvecklas/eskalera eller att föräldraalienation kan riskera att utvecklas. Vid ”varningsflaggor” genereras en rapport till en mänsklig medlare som kan ingripa i ett tidigt skede.

Potentialen för AI stannar inte vid medling; det diskuterades även hur tekniken kan fungera som ett stöd i vårdnadsutredningar för att fånga upp signaler som det mänskliga ögat eller örat kan missa. Helt uppenbart så finns AI- tekniken redan här, och det är snarare en fråga om hur och när den blir en integrerad del av det familjerättsliga arbetet.

En tysk föreläsare vid filosofie doktor Simon Fokt, höll en workshop om mäns föräldraskap och ”manosfären”. Simon talade om utmaningarna för fäder som inte varit delaktiga från barnets tidiga år. Simon Fokt talade om att det vid en separation uppstår ofta ett tomrum i faderskapsrollen som riskerar att fyllas av osunda ideal från den så kallade ”manosfären”. Simon Fokt menar att vi behöver aktivt verka för en positiv motvikt till manosfären. Han hävdar att ett sunt och närvarande faderskap och manlighet är en framgångsfaktor för ett delat föräldraskap och Fokt håller därför på att utveckla en metod för att sprida kunskap och information för att gynna det goda föräldraskapet.

En annan spaning var att moderna relationsmönster och familjebildning idag kan se så annorlunda ut. En del föräldrar har idag aldrig levt ihop innan de får ett gemensamt barn vilket kan skapa nya utmaningar. Teorin om att ”dejting-appar” kan ha bidragit till detta togs upp. Detta kan vi känna igen ifrån vår egen yrkesvardag.

En amerikansk jurist talade om att motståndet mot delat föräldraskap i USA, skulle kunna bero på ekonomiska intressen.  Ett motstånd som enligt uppgift är starkast i liberala delstater och som allra starkast i New York, vilket förklarades med höga ekonomiska intressen. Vårdnadstvister utgör en enorm inkomstkälla för advokatkåren, vilket kan skapa incitament för att hålla liv i konflikter snarare än att lösa dem.

Sverige nämndes förvånansvärt sällan under de formella föreläsningarna eller under mer informella samtal, trots att Sverige i internationella jämförelser har en hög andel växelvis boende. När vi efter hemkomst diskuterade detta med forskaren Jani Turunen, framförde han teorin att Sverige i dessa sammanhang ses som en ”svart svan” – ett så pass avvikande undantag tack vare vår generösa föräldraförsäkring och relativt jämställda samhälle och familjebildningsmönster, att andra länder har svårt att använda oss som direkt jämförelseobjekt.

Intressant nog fick Sverige ändå kritik från en grekisk jurist som tagit fram en rapport som jämförde och betygsatte EU-ländernas lagstiftning kopplad till familjerätt. Sverige tilldelades betyg ”C minus”. Motiveringen var att Sverige saknar en lagstadgad presumtion för växelvis boende och att våra domstolar anses restriktiva vid hög konfliktnivå, vilket belyser att det finns olika sätt att mäta framgång inom området.

Konferensen i Lissabon var inte bara en källa till ny kunskap utan också en arena för viktiga möten. Mellan föreläsningarna gavs utrymme för både lättsamma samtal och heta diskussioner, bland annat vid konferensfestmiddagen som hölls i ett av stadens små palats. Erfarenheter utbyttes mellan människor från olika länder och från många olika yrkesgrupper; jurister, psykologer, översättare, medlare och forskare.

Några stadspromenader, fadosång och en öl i solnedgången vid Tejo hann vi också med under konferensdagarnas kvällar. När vi den 7 december flög hemåt var vi uppfyllda av otroligt givande möten med konferensdeltagare från hela världen. I bagaget fanns också flera spännande idéer som vi hoppas kunna utveckla och som kan leda till föreläsningar eller andra inslag som FSR kan erbjuda framöver. Vi tackar medlemmarna i FSR för förtroendet att få representera er på konferensen.

Obrigada, Anna Örjebo och Carina Gustavsson